Nedanstående artikel är hämtad från tidningen Knivstabygden vecka 51 2007.

NY ART UPPTÄCKTES. Längs med landsvägen vid det gamla Alsike, som låg i närheten av dagens Krusenberg, hittade
Carl von Linné en för vetenskapen ny art som kom att kallas Alsikeklöver.

Ort känd för klöver

En sommardag 1742 var Carl von Linné på resande fot mellan Uppsala och Stockholm. Vid Alsike gästgivargård hittade han en okänd växt som han gav namnet Alsikeklöver.

För Linné tycks det mesta ha varit intressant och i början av sin karriär publicerade han flitigt sina upptäckter och slutsatser om naturens hemligheter.

I Kungliga, Vetenskapsakademiens handlingar mellan 1739-1768 finns inte mindre än 530 sidor, uppdelade på 56 uppsatser, publicerade. Hans uppsatser berör allt från snösparvar och boskapssjukdomar till skogsplantering.

Dessutom intresserade sig Linné för en del märkliga ämnen, såsom "Anmärkning av de djur som sägs komma ner från skyarna i Norge”, ”Glömskan av alla substantiv och l synnerhet namn” och "Beskrivning av ett amerikanskt djur, som hans kungliga höghet givit till undersökning”.

1742 publicerade Carl von Linné Swenska höfrö, som beskrev de svenska ärtväxterna vilka då som nu hade stor betydelse inom jordbruket som foderväxt åt nötkreatur. På sitt typiska sätt beskrev han när klöverväxterna bäst skördas, vilken jordmån de trivs i, var de växer och så vidare.

ALSIKEKLÖVER. Både Alsikeklöver och rödklöver har odlats länge och växer vilda på liknande platser. Ett kännetecken är att rödklövern ofta har en ljus fläck på de äggrunda bladen.

"Wäxer ock på få ställen i Swerige wild, såsom på någre emellan Upsala och Stockholm, besynnerligen wid Alsieke jämte landswägan, endast i bästa jordemon” skriver Linné om Alsikeklövern.

Växtens latinska namn är Trifolium hybridum L. Trifolium är det vetenskapliga namnet på klöversläktet inom familjen ärtväxter. Hybridum vittnar om att Linne uppfattade den som en hybrid mellan rödklöver och vitklöver. Bokstaven L vittnar om att det var Carl von Linné som upptäckte den.

Alsike by, som på 1600-talet bestod av nio gårdar, låg i närheten av dagens Krusenberg. Byggnaden intill vägen där det en gång i tiden var gästgiveri, är troligen samma byggnad som på Linnés tid. Även om vägen är moderniserad så har den ungefär samma sträckning nu som då.

Carl von Linné lär ha gjort sitt fynd i närheten av gästgiveriet och kanske gjorde han fyndet av en slump i samband med vila eller byte av häst.

Efter det att adelsmannen Johan Jespersson Cruus förvärvade nästan hela byns mark i mitten av 1600-talet, fick bönderna istället bli torpare och göra dagsverken på den jord som varit deras. På Linnés tid låg det cirka 20 torp utspridda på platsen.

Att döma av hans beskrivning var Alsikeklövern sällsynt på 1700-talet, Men sedan har mycket hänt. Carl von Linné sökte ofta kunskap l naturen som kunde komma människan till nytta. Han menade att Alsikeklövern skulle fungera bra som vallväxt. I dag är Alsikeklövern vanlig, både i den vilda naturen och i vallodlingar