Nedanstående artikel är hämtad från tidningen Knivstabygden vecka 22 2006.

Bott i samma torp i 81 år

Sven "Månke" Gustavsson har under hela sitt 84-åriga liv arbetat och bott vid Krusenberg. Från köket i torpet Smedstorp intill väg 255 har han vid utsikt över de åkrar som han började jobba på redan som 14-åring.

Sporten har varit Sven Månke Gustavssons stora fritidsintresse genom livet. Han har många år som lagledare bakom sig och fram till i höstas lärde han ungdomar i Vassunda IF att spela bordtennis.

Sven Gustavsson föddes i Västerås 1921 och kom till torpet som barn 1924. Fadern, som för övrigt startade den första fackföreningen på Krusenberg, var chaufför och arbetade åt herrgården.

Fjorton år gammal började Sven Gustavsson jobba inom jordbruket på Krusenberg som traktorförare.Han berättar att marken hade flera arrendatorer och att arbetskraften bestod av statare och torpare.

Han tar fram ett svartvitt fotografi med en yngling som sitter på en enorm traktor.

- Det är jag och traktorn är en John Deer. Det var dålig sits på den traktorn så man fick stå och köra.

Sven Gustavsson berättar att han fram till mitten av 1970-talet också arbetade i timmerskogen med hästar. På sommaren användes hästarna även i jordbruket. Som mest hade han fem ardennrar. Den sista hästen, som hette Sirena, hade han fram till mitten av 1970-talet. Därefter arbetade han bara med traktor.

En hemsk händelse som han speciellt minns är den stora ladugårdsbranden på Krusenberg.

- Klockan var 17.00 den 15 april 1946 då det började i en av ladugårdarna, det minns jag så väl. En av lagårdskarl

sprang upp med två hinkar vatten, men det var för sent.Elden spred sig till en annan lada.

Man lyckades rädda alla djur utom några kalvar som blev lågornas rov. I försöket med att rädda kalvarna ådrog sig Sven och lagårdskarlen lättare rökförgiftning. Men någon sjukvård behövdes inte. Och lagårdskarlen fick den hjälp som stod till buds.

- Han fick sig väl en sup, säger Sven Gustavsson.

På ladans skulle fanns en elmotor som användes till att dra fram dyngvagnar. Det var i denna elmotor som branden startade.

Ladugården som korna räddats ur brann ner till grunden. Som en nödlösning fick kossorna bindas på rad intill en annan lada.

- Vi fick binda upp de 70 mjölkkorna som räddats längs med väggen på en annan ladugård. Där fick de stå ett par veckor fram tills de släpptes på bete i maj. Men 1978 brann även den ladan ner.

I torpet Smedstorp från 1700-talet, som förr bara hade ett rum och kök, växte Sven Gustavsson upp tillsammans med sju syskon. Två av syskonen dog redan som barn. Övriga syskon gick det bra för. Han berättar bland annat om en syster som jobbade i skoaffären i Sigtuna och en bror som blev konstnär.

Till skillnad mot sina syskon blev Sven Gustavsson kvar i Krusenberg. 1985 gick han i pension och 1992 fick han köpa torpet.

Fotbollen har varit en viktig del i hans liv och i 30 år, mellan 1959 och 1989, var han lagledare i Vassunda IF. Pingis har han varit intresserad av sedan slutet av 1940-talet.

- Jag var en sådan där sportfåne. Jag har deltagit i veteran-VM i pingis tio gånger och har bland annat spelat i Australien, Amerika och flera europeiska länder.

Varifrån kommer smeknamnet "Månke"?

- När jag gick i skolan skulle vi spela teater, det var barnen från Frostmofjället. Då sade fröken att jag kunde ta rollen som.Månke, och därefter har jag kallats för det.

Numera blir det varken fotboll eller pingis för Sven Gustavsson, annat än på tv. Men han håller igång och tar långpromenader varje dag.

- Jag brukar gå fram och tillbaka till Krusenbergs herrgård, det är två kilometer. Och så knackar jag lite ved ibland, säger han och tittar ut genom fönstret genom vilken kvällssolen lyser in i köket.

Har du några planer för framtiden?

- Nej, jag har inga planer. Jag är ju trots allt 84 år.